Team Bethard

Mobile

Promotions

Vamosrafa
Wimbledon slut men start i Båstad

Jaha, söndag kväll. Fotbolls-VM slut. Fantastisk final. Fantastiskt värdiga segrare. Inget snack om saken. Trevligt om de hade fått möta Brasilien kanske, men de sköt ju ut sig själva så knappast fransosernas fel. Och Djokovic fullständigt överlägsen vinnare i Wimbledon. Det var en dag då allt gick enligt planerna det här, kan man säga och det är väl lite bra. Det är de bästa som ska vinna.

Dags att deppa ihop nu då? Icke. Nu är det Båstad. Tennis på plats en hel vecka. I teorin en vecka. Vi vet alla att jag inte kommer hålla veckan ut, men de två första omgångarna brukar jag alltid följa på plats.

Men innan vi pratar om Båstad får vi väl säga någonting om Wimbledonfinalen ändå.

Det var ju rättvist, det var det, men ärligt talat, vi visste ju att det skulle bli ungefär sådär redan på förhand. Riktigt sådär bombsäkert som det kändes i de två första seten trodde jag kanske inte det skulle kännas. Även om jag trodde att Djokovic mer eller mindre skulle äta upp Andersons serve, lite mer pondus trodde jag ändå att Anderson skulle ha i de egna servegemen. Det var verkligen spel mot ett mål. Sen hade Anderson till och med setbollar i tredje set, när fotbollen redan hade börjat så ingen kollade på tennisen längre, men det hade liksom inte spelat någon roll. Det fanns ingen möjlighet att han skulle vinna två set till även om han vunnit någon av de där bollarna.

Djokovic vinnare. Djokovic tveklöst, får man säga ändå, turneringens bästa spelare. Fram till matchen mot Nadal tyckte jag att han varit lite bättre och han vann också den matchen även om det var minst sagt knappt. Federer såg bra ut tidigt, men så fort han på något sätt fick möta motstånd rök han, och då är det ju trots allt svårt att puffa för att han skulle ha varit bäst. Djokovic var bäst och vann, punkt. Och Djokovic är bäst just nu. Nu blir det plötsligt han som är spelaren att slå under resten av året. Blir intressant att se hur han klarar övergången till hardcourt. Inte helt självklart att det går fullständigt smärtfritt skulle jag säga men han har ju några veckor på sig innan det är dags för årets sista godbit, US Open.

Vilket race det kan bli förresten, US Open. Nadal går in som världsetta, och försvarande mästare. Federer går in som, ja årets hittills bästa spelare får man väl säga, åtminstone resultatmässigt. Och Djokovic kliver in som spelaren att slå. Murray också kanske? Vem vet. Och någon gång får väl ungdomarna börja närma sig också. Hur reagerar Zverev, Kyrgios, och så vidare på att gubbarna nu hittat sin nivå igen? Och Del Potro. Glöm aldrig honom. US Open, det ni.

Men det skiter vi i just nu. Vi nöjer oss med att notera att Djokovic vann, och att detta var den bästa Grand Slam-turneringen på ett par år. Äntligen fick vi se den där absolut högsta nivån igen. Om än i bara en enda match, men det räcker för min del. Jag fick se den där fantastiska tennisen i det overkliga tempot som jag saknat så mycket så länge. Och så vann Djokovic. Det är ju också bra, tycker jag.

Som sagt, på papperet skulle det ju kanske vara dags att deppa lite nu när allt roligt är slut, men så är det ju inte. Att hitta en ersättare till VM är ju ärligt talat svårt, men inom tennisen har vi alltid nya godbitar. Denna gång Båstad alltså, och visst ska vi ta och titta på lottningen. Det börjar ju imorgon förmiddag.

Eller nej, ska vi säga något om den första kvaldagen först kanske? Jag var ju och tittade idag.

Almagro var tjock. Och snäll. När man såg honom gå runt och heja på allt från domare till andra spelare innan sin match, med ett leende på läpparna till råga på allt, då visste man att det här håller ju inte. Om Almagro gått och blivit snäll under sitt årslånga uppehåll, då är det kört. Dessutom trivselvikt som sagt, nja. Krossad av Galovic, även om han fick till tiebreak i andra. Han kunde i princip bara serva, Almagro.

Hur bra var Bolelli? Fullständigt vansinnigt bra. Martinez vann challengern i Båstad igår. Idag fick han inte ens vara med och spela. Som han blåste på, Bolelli, och som han träffade bollen. Det syns att det liksom är en helt annan nivå när Bolelli spelar jämfört med de andra i ett sånt här kval. Undrar vad som egentligen hade hänt med hans karriär om han inte varit skadad två tredjedelar av tiden.

Hemery och Mölleker blev osams. Uppfriskande. Mölleker gjorde som alla snorungar gör, jublade lite för högt på lite fel ställen i början. Hemery, som åtminstone åldersmässigt är vuxen, började uppföra sig som en 10-åring, några år yngre än Mölleker alltså. Han började härma Mölleker genom att jubla på tyska efter sina bollvinster. Mölleker surnade till, tappade allt, och innan han hittade sig själv igen hade Hemery vunnit. Effektivt det där men ärligt talat, Hemery, vilken idiot. Väx upp för fan.

Så var det svenskt i kvalet också. Eriksson fick ett wildcard. Vad nära han kom att vinna mot Moutet, rankad runt 130 i världen och en blivande världsspelare. På papperet fantastiskt bra av Eriksson men ärligt talat, om man inte slår en spelare som är bland de bättre på challengertouren när den spelaren knappt ens försöker vinna, hur orkar man fortsätta? Det var smått parodiskt i slutet av första set när Moutet stod och slog stoppbollar på allt, okej nästan allt, medan Eriksson sprang och kämpade och frustade. Sen började Moutet försöka lite grann. Inte kämpa, men han försökte fläckvis, och på ren tur fick han med sig något gem precis innan han skulle ge upp. Då började han försöka lite mer, och även om Eriksson hängde kvar lite, och lyckades bryta tillbaka i slutet av setet innan Moutet avgjorde med nya break, nja, som sagt, om man inte slår en spelare man måste slå för att börja tjäna pengar på sin idrott ens när denne motståndare knappt ens försöker vinna, då kanske man ska börja fundera på vissa saker. Det var lite sorgligt att se faktiskt, och det absolut mest sorgliga är väl att vi inom svensk tennis inte har någon annan att ge ett wildcard till. I huvudturneringen gick det sista wildcardet, efter att bröderna Ymer fått sina, till en halvung, halvlovande, halvbra spanjor. I kvalet måste man ju i princip ge wildcardet man har till en hemmaspelare, och vi har alltså inget bättre än det här. Det finns väldigt mycket att fundera på. Om det inte vore för bröderna Ymer skulle det utan tvekan se sämre ut än någonsin, och då trodde man ju faktiskt att bredden inte kunde bli sämre än den var för några år sen.

Bolelli lär vinna sin kvalfinal mot Galovic kan jag säga. Allt annat vore helt knäppt.

Moutet var som sagt inte fräsch i varken kropp eller knopp idag. Han lär få rejält med stryk av Garin imorgon.

Londero, som är bra just nu slår nog Laaksonen som slog Giraldo med nöd och näppe idag. Är inte så bra just nu, Laaksonen. Londero, mycket bra. Han var nog egentligen den bästa spelaren i veckans challenger i Båstad men han lyckades ha en dålig dag på fel ställe.

Och så en jämn kvalfinal också. Hemery mot Kolar. Går man efter hur det såg ut idag så vinner Kolar den.

Inga klang och jubel-spelare som kvalar in direkt kanske. Bättre i huvudlottningen? Både ja och nej.

Det är ingen rolig vecka som Båstad har, så är det bara. Alla som ens gått någorlunda bra i Wimbledon kan man räkna bort direkt, oavsett om de hade tänkt spela i Båstad innan Wimbledon eller inte men framför allt, det är bara de mest extrema grusspelarna som spelar på grus efter Wimbledon. Alla de andra, alla de bästa, börjar nu förbereda sig för hardcourt under resten av året. Sett till dessa förutsättningar är det här faktiskt bra. Sen fanns det en tid som Båstad drog toppspelare, för att de verkligen ville komma till Båstad med allt som Båstad har, eller kanske snarare, hade, att erbjuda, men den tiden finns ju inte riktigt länge. Nu måste man betala hit såna här namn som ligger bakom toppen och sett till utbudet, som sagt, det här är faktiskt bra. Båstad krossar veckans andra atp-turnering som spelas i Europa, den i Umag, och mer än så kan man inte begära. I Umag är det förresten Ramos, Dzumhur, Rublev och Cecchinato som är seedade på de fyra första platserna. Folk hade kanske inte direkt rusat till biljettluckorna om Båstad haft den uppställningen. Kroatien är en av världens starkaste tennisnationer med Cilic, Coric, Karlovic, och så vidare. De verkar inte vara så hemmakära dock de där grabbarna. Ingen av dem med. Ingen kroat i huvudlottningen av egen kraft. Wildcarden gick till dubbelspelaren Skugor och futurespelaren Serdarusic. Galovic, rankad fyra i Kroatien, är i Båstad och kvalar. Pavic som är rankad sexa såg jag i någon challengerlottning för nästa vecka tror jag. Undrar vad som händer i kroatisk tennis egentligen. Stökigt.

Elias Ymer prickade fältets svagaste motståndare. Lite som vanligt. Monteiro har varit under isen länge och vinner inte mer än strömatcher på challengertouren. Trots svag form ska Elias vinna den matchen. Sen tyvärr för svårt, men man kan väl hoppas att Carreno Busta inte dyker upp eller något sånt så det kommer in en lucky loser eller om alla åkt hem ingen alls där. Hoppet ska man inte överge och så vidare. Bra lottning också för Mikael Ymer. Istomin spelade bra på gräset under sommaren men har på andra underlag haft jätteproblem egentligen hela året. Bra chans, även om jag tycker Istomin ändå ska vara lite favorit, tvärtemot vad oddsen just nu säger.

Omöjligt att förutspå en sån här turnering. Man vet inte vilka som faktiskt kommer, man vet inte vilka som kämpar, och så vidare, men visst vore det kul med några bra matcher, Carreno Busta-Verdasco, Fognini-Delbonis, Gasquet-Ferrer, Schwartzman-Mayer och så vidare.

Det är inga flashiga namn i Båstad i år, långt därifrån, men som sagt, den tiden är förbi. Det kommer inte hända igen. Däremot, bra tennis det kommer vi få. Bredden är inget bra. Det är till lite för stor del spelare som inte riktigt ens hör hemma på atp-touren, så den första omgången blir ju lite sådär, men å andra sidan, det gör kanske att de lite bättre spelarna klarar sig så vi kan få trevliga matcher i slutet av veckan.

Jag återkommer naturligtvis med dagliga uppdateringar om det här, så sluta aldrig titta in på vamosrafa.se, gör inte det.

Inför finalen

Då ska vi ta och förbereda oss, mina vänner.

15:00 Djokovic-Anderson 1,17-5,65 Bethard

Det finns faktiskt spelbolag som har över 1,20 i odds på Djokovic. Bara att säga som det är, stackars, stackars er. Ni kommer bli krossade. Råna dem istället för Bethard på pengarna tycker jag. Djokovic kommer vinna den här matchen, och att vissa anser att det är mer än en chans på fem att han förlorar, som sagt, stackare.

Allt kan hända, särskilt i tennis. han är bara en enda människa, Djokovic. Han kan skada sig, och då finns det ingen ny Djokovic att byta in som kan göra jobbet. Han kan också vara helt overkligt sliten efter de två senaste dagarnas kraftmätning med Nadal. Det tror jag dock inte. Hade det varit Nadal som var i final hade situationen varit en annan. Han kan på ett annat sätt köra sig totalt tom. Djokovic är mer energisnål, och har bättre koll på det där.

Där slutar möjligheterna som gör att Anderson kan vinna dagens final.

Allt annat, och då i synnerhet det tennismässiga, säger att Djokovic helt enkelt vinner.

Anderson har varit otroligt imponerande när bollen varit i spel, framför allt mot Federer men även mot Isner. Sådär bra i spelet har han aldrig varit skulle jag säga. Otroligt noggrann, och ganska giftig. Det finns dock grader i saker och ting. Det är en sak att stå och hålla undan en nervös Federer i bollandet. Det är inte särskilt svårt att vara överlägsen Isner i bollandet. Men en sak som är jävligt svårt, mina vänner, det är att stå upp mot Djokovic i bollandet. Nadal, en av tidernas två bästa bollare, gjorde just det, stod upp, i bollandet mot Djokovic, men han fick till slut sträcka vapen. Det får alla oftast göra när Djokovic på något sätt är nära den nivå han vill hålla. Då går det inte att slå honom när bollen är i spel.

Men Anderson har ju sin serve?

Det har han, men han har också världens bästa returnerare på andra sidan nätet idag. En returnerare som inte kommer ha några större problem med Andersons hastighet i serven. Anderson kommer vinna många servegem enkelt. Men så fort det hettar till kommer Djokovic stå där och läsa sönder Anderson som en öppen bok. Smartare än så är inte Anderson i sitt servande, och jag tycker man kan ha det som en liten kul grej att hålla koll på. Jag tror att Anderson kommer få väldigt mycket mindre på sin serve i viktiga lägen än han får i andra lägen i matchen. Och det kommer inte gå att skriva upp på slumpkontot.

Det måste till någon av de där sakerna jag skrev om högst upp. Djokovic måste göra illa sig, eller vara väldigt påverkad av semifinalen. Alla andra scenarior har Djokovic som vinnare idag. Han är så enormt mycket bättre att det inte ska vara möjligt för honom att förlora över fem set.

Har jag rätt? Det får vi väl se i eftermiddag, helt enkelt. Grand Slam-titel nummer 13 är på ingång för Djokovic. Anderson gör sitt andra försök att ta sin första.

Mästaren är tillbaka!

Man kan väl säga att någon hade förberett den där bilden lite grann. Den lades ut på Wimbledons sociala medier ungefär fyra sekunder efter att matchbollen slagits in men varför inte, det var ändå någonstans en tidsfråga innan det här skulle ske. Mästaren kan inte sluta vara mästare hur länge som helst. Någon gång kommer han börja vara mästare igen, och Djokovic är nu tillbaka där han ska vara, som bäst i världen.

Lite snabbare än man trodde kanske. När han så länge hade så extremt svårt att hitta sitt spel efter sitt långa skadeuppehåll började man ju fundera, och jag trodde nog inte att det skulle ske såhär plötsligt. Från att ha varit rätt ofarlig så sent som i Franska Öppna är han plötsligt här bara några veckor senare och vinner Wimbledon. En del hjälp av gräset, utan tvekan. Han hade inte slagit Nadal på grus idag. Så bra är han inte. Men han är tillräckligt bra för att slå Nadal på ett för dem neutralt underlag, och det var ju tillräckligt det. Ganska långt kvar till hans högsta nivå i och för sig, den får vi nog inte se honom på igen, men har man som bäst varit ganska överlägset bäst någonsin rent nivåmässigt, då behöver man ju liksom inte vara uppe på sin högsta nivå för att slå alla andra. Det räcker gott det här.

Inte riktigt samma nivå på matchen idag som det var igår. Det var ruskigt bra idag också, men inte riktigt, riktigt likadant. Men hur skulle det vara möjligt egentligen. Hur skulle man kunna orka med det efter vad de gjorde igår. När det väl gällde var det emellertid sjukt bra idag också. Djokovic alla räddade breakbollar i femte set, Nadal var egentligen inte nära på någon av dem, och Nadals räddade matchboll med en perfekt stoppboll på linjen något gem innan det avgjordes, de kan spela de här två pojkarna alltså, ojojoj.

Jag tycker det var snudd på helt jämnt. Om någon tvingat mig att plocka en vinnare på poäng över hela matchen hade jag tagit Djokovic, men med ruskigt knapp marginal. Nadal var lite bättre igår tycker jag, men Djokovic var lite bättre idag, särskilt i slutet. I de absolut sista gemen var det Djokovic som vågade mer och hade den klart bättre perioden och någonstans, är man bäst när det gäller som mest så ska ju det väga rätt tungt.

En fantastisk match. Den bästa på flera år och det bådar ju minst sagt gott inför fortsättningen av säsongen. Vi har äntligen de absolut bästa spelarna tillbaka i toppen igen och det ska extremt intressant att se vad Federer kan göra mot de här två i slutet av året.

Final imorgon, och vi ska så klart prata mer om den imorgon förmiddag, men om man ska vara riktigt ärlig, det känns på förhand inte särskilt spännande. Jävla Federer. Vilken match vi hade kunnat ha framför oss imorgon. Nu har vi istället något som mer eller mindre känns som en transportsträcka för ärligt talat, som Djokovic spelade idag, känns det ens möjligt att han med en nivå bara i närheten av den ska kunna förlora mot Anderson? Mitt svar på den frågan är i alla fall nej.

Dela ut pokalen redan idag!

Har ni hämtat er? Sovit ut ordentligt? Jag har det då inte. Prova själva att titta på tennis 10 timmar, äta lite för mycket skräp under denna tid, och sen bli störda av en liten småfolkare som precis lärt sig hur fantastiskt roligt det är att klättra ur sin egen säng. Humöret och balansen kunde vara bättre, men man blir ju ändå lite glad av att tänka på tennisen igår. Glad, men samtidigt lite frustrerad, för helt ärligt, är det överhuvudtaget värdigt att det saka spelas en final imorgon?

Visst, man har olika spelstilar. Jag har inte plötsligt blivit en idiot. Eller ja, idiot, det ser nog en rätt stor del av er mig som. Jag brukar säga att ungefär en tredjedel som dagligen läser det jag skriver gör det för att de tycker jag är dum i huvudet. Men de förstår också långt därinne att jag kan någonting, och därför måste de hela tiden fortsätta läsa ändå. Spelstilar var det. Visst. Det ser inte lika bra ut när två extrema servekanoner spelar som det gör när tidernas två bästa baslinjebollare spelar, men helt ärligt, är det någon som ser det som realistiskt att Anderson ska ha minsta chans i finalen imorgon? Det blir ännu en sån där final som är en ren transportsträcka. Såna finaler vi haft på slutet då rankingen havererat på grund av toppspelarnas stora skadeproblem.

Men om man ska se det lite positivt istället.

Den nivå på spelet vi fick se igår.

När såg vi den senast?

Fascinerar mig något alldeles oerhört sånt här. Hur den enes död ständigt blir den andres bröd. Är det en slump det här? Att Federer för första gången på ett par år visar en tendens till att vara på väg lite bakåt igen sammanfaller med att Nadal och Djokovic visar upp det sjukaste spel vi sett på flera år? Det är ju inte direkt första gången det händer, så mycket kan jag säga, och någonstans är det väl rätt mänskligt. Jag har en kompis som alltid är glad när jag tycker livet är allmänt värdelöst. Han påstår detsamma om mig, och så är det ju. Man lyfts av andras misär, jag tror det är något högst mänskligt. När det går dåligt för andra i sin närhet känner man att det nog trots allt ändå inte är så värdelöst för en själv, man blir positiv, och man lyfts. Men när det går bra för andra, och man känner att världen motarbetar en, det lyfts man ju inte direkt av. Jag tror tveklöst att en sån grej som att Federer faller ifrån gör att de andra lyfter sig lite, och att Nadal och Djokovic igår kväll var medvetna om att de i princip spelade om Wimbledontiteln, det gjorde dem så klart lite extra benägna att banka skiten ur varandra.

Vilken fart. Det var den där tv-spelsfarten som jag inte sett på flera år. Den där farten som får en att titta ner på skärmen och undra om man satt på någon slags 1,2-fartuppspelning. Det går ju inte i livesändning. Det går kanske när man lyssnar på ljudbok, men inte i livesändning, men jag måste erkänna, när jag såg de sista gemen på telefonen undersökte jag ändå saken, för det såg ut att gå alldeles för snabbt. Det ska inte gå att boll efter boll, minut efter minut, timme efter timme till och med, hålla upp det där turbotempot. Och givetvis, som med nästan alla stora matcher, den högsta nivån nåddes på de där absolut mest avgörande bollarna. Det sista tiebreaket igår var obehagligt bra. Märkte ni hur spelarna i princip gav upp att slå igenom varandra från baslinjen och istället började pumpa stoppbollar? Helt otroligt. Och de måste själva tycka att det där är så fantastiskt roligt. Det vet exakt hur bra den andra är. De vet exakt hur bra de själva är. Och de vet också att de är i princip lika bra. Det handlar om att prestera lite bättre, lite utanför det normala för att vinna. Man kan inte vänta, eller ens hoppas, på att motståndaren ska lösa det åt en. Därför kom de där omöjliga stoppbollarna fram i slutet. Det var det enda sättet att försöka vinna bollarna av egen maskin.

För övrigt första gången jag sett två spelare tacka publiken på det sättet efter en avbruten match, och sett publiken jubla så efter en avbruten match. Det var liksom inte tal om något gnäll över att det blev avbrutet. Sen är det tragiskt att inte Wimbledon löser det så de kan spela klart såna här matcher, men det är en annan femma. Det var mäktigt att se dem snudd på jubla på vägen ut från banan, och höra publiken hylla dem. Det var speciellt, särskilt att se Nadal. Han var framstod liksom knappt ens irriterad över att han inte tog någon av sina setbollar och vann tredje set. Jag tror han var lite stolt över hur han spelat.

2-1 i set för Djokovic. Det kunde lika gärna varit 2-1 Nadal. Kanske mer 2-1 Nadal egentligen, men han var den av dem som blev lite minispänd och missade några viktiga returer i tiebreaket. Djokovic var bombsäker.

Det känns ärligt talat lite ovärdigt att prata om den första matchen igår i det här sammanhanget, men visst, den var lång, och det var jämnt, man kan tänka att det är tråkigt att någon behöver förlora en sån match, men där var det inget att snacka om. Det var helt jämnt spelmässigt, men Anderson orkade hur mycket som helst. Visst var han trött, och visst såg det emellanåt ut som att han var rätt sugen på att kräkas, men han sket i det och bara körde. Isner var mer trött, utpumpad, och brydde sig om det. Han slutade springa på bollar, han orkade inte, och att Anderson vann, fullt rättvist. Han har gjort jobbet på löpbandet, det har inte Isner.

Den andra matchen däremot, Nadal-Djokovic, där känns det ju lite som att ingen är värd att idag behöva förlora. Eller närmare bestämt, de är båda vinnare oavsett. De får inte båda vara med på prisceremonin på söndag, bara en av dem får hissa pokalen, men med den här nivån är de båda för mig vinnare. Kan man spela tennis på det där sättet, då har man inte mycket att skämmas för eller, inte överhuvudtaget. Det är inte ofta jag blir rejält imponerad av saker och ting men att det går att spela tennis sådär, det är helt fantastiskt. Och när man ser till det jag normalt gör. Tittar på tennis på atp- och challengernivå. Man kan ju undra vad man håller på med. Och vad de som försöker spela håller på med. För det där jag såg igår kväll jämfört med det jag normalt ser, det är liksom inte samma grej. Igår kväll spelade Nadal och Djokovic tennis, de andra försöker spela tennis. De kan inte. Inte jämfört med Nadal och Djokovic.

Vad tror vi idag då?

Jag tror att Nadal startar bäst, och jag tror vi får ett avgörande set. Ett avgörande set som kan, lär, bli något av det jävligaste vi sett på rätt länge. Med andra ord, det kan vara bra att inte göra något annat än att titta på tennis klockan 14 idag.

Inför semifinalerna

Idag smäller det. Och vet ni vad, vi ska göra något jag nog aldrig gjort förut. Vi börjar med dagens andra match. För helt ärligt, det är den matchen allt handlar om, och då måste både ni och jag vara fräscha när vi pratar om den.

16:30 Nadal-Djokovic 1,95-2,00 Bethard

Man trodde ju att Djokovic efter sju raka och 11-1 på de 12 senaste hade stängt de här inbördes mötena för all framtid men nu har Nadal sprattlat till, eller kanske snarare, Djokovic har sprattlat ifrån, och Nadal har idag chansen att kvittera via sin tredje raka. På tal om de inbördes mötena så satt jag precis och läste en genomgång av deras samtliga inbördes möten. Rätt fascinerande att de här två hade 10 matcher mot varandra, bara i stora turneringar, under 2007 och 2008. 2007 var de 20 respektive 21 år gamla. Samma ålder som bröderna Ymer, ungefär. Man kan ju säga att de var rätt hyfsade ganska så tidigt. Helt otroligt.

52:a mötet, överlägset flest matcher mellan två specifika spelare på atp-nivå. Det enda problemet för mig med det här mötet är att jag gillar båda två. Jag har svårt att veta vem jag ska heja på. Det pendlar från gång till gång. Därför har matcher där Federer varit inblandad ofta varit mer underhållande för min del då jag ofta hejat på spelaren som han mött, men går man på ren spelmässig nivå så är det här mötet som smäller högst. När de här två varit bra är det den bästa tennis man kunnat se rent nivåmässigt. Sen finns det ju alltid ett men, och det är i det här fallet att de trots allt är ganska lika varandra. De är rena baslinjebollare. Sevärdhetsmässigt kan det vara bättre när Federer är inblandad men när de når till den absoluta toppnivån de här två, då kan det vara det bästa som finns.

Dagens match känns för övrigt lite speciell. Det är inte många matcher mellan dem på senare år som känts öppna på förhand. De har liksom gått runt varandra i nivå hela tiden. Antingen har den ena varit bra, eller så har den andra varit det. Det var en match på grus 2016, i Rom, där Djokovic vann 7-5 7-6. Den måste varit på papperet jämn på förhand. Annars så har vi matcherna på grus i år och förra året då Djokovic varit under isen och Nadal krossat honom. Och de där sju raka Djokovicvinsterna under 2015 och 2016. Han vann dessa sju utan att ens förlora ett set och jag minns att det inför de allra flesta av de där matcherna inte ens kändes öppet, även om det var grus. Man får gå tillbaka till 2014 tror jag om man ska hitta matcher som kändes åtminstone i närheten av så öppna mellan dem som dagens match gör.

Gräs idag, hur ligger det till där då? 2-1 för Nadal. Bara tre ynka matcher. Queens 2007 och 2008. Djokovic gav upp 2007, han gav ju upp typ alla matcher han inte var på väg att vinna på den tiden, och Nadal vann en jämn match 2008. I Wimbledon 2011, Djokovic enorma 2011 som de flesta av oss minns, då krossade Djokovic Nadal i Wimbledon.

För få matcher på gräs, och för långt bak i tiden, för att man ska lägga något fokus vid det där.

Så, idag då? Hur blir det?

Ja ni, har jag sagt något om att matchen känns öppen?

Jag tror det finns en sak som avgör, och jag tror det är spelstilarna. Kan ju låta lite konstigt kanske i och med att det inte direkt finns något hokus pokus när de här två möts, men spelstilarna i kombination med gräset, det tror jag avgör. Jag tror att Nadal kommer vara den som känner sig lite mer tvingad att driva på och föra spelet idag. Jag tror Djokovic kommer lita till att få lite bättre lägen på sin serve och att han är lite säkrare i sitt försvar än vad Nadal är. Lite mer press på Nadal att göra något med bollen, och jag tror som sagt det kan bli avgörande. Djokovic kan i lite större utsträckning stå och vänta på att resultatet ska komma till honom.

Sen en annan sak som jag tycker talar svagt för Djokovic är att han har noll och intet till press på sig. Från att vara nere på den absoluta botten har han plötsligt chansen att vinna världens största tennisturnering, och även om han inte gör det och åker ut idag så är det ett enormt stort steg framåt.

Nadal har väl egentligen inte heller någon monsterpress på sig, men han är världsetta, han kommer från vinst i Franska Öppna, och han har chansen att komma äckligt nära Federer i antal vunna Grand Slam-turneringar. Det här är en sån chans han snudd på måste ta om han ska kunna komma ikapp och förbi där och även om rekord knappast är lika viktiga för Nadal som de är för Federer, det här är så klart en sådan sak som är viktig, även för Nadal.

Matchbilden då?

Nadal drog ner rejält på farten i sin förstaserve och servade runt 75% mot Del Potro. Han brukar sällan ändra på det han tror på, Nadal, och jag tror vi kan få se något liknande idag. Han är rädd att motståndaren ska sätta press på hans andraservar. Del Potro gjorde inte det. Djokovic kommer idag göra det, så även om jag tyckte det kanske var lite dumt av Nadal att göra så mot Del Potro, idag kan det vara vettigt att göra det mot Djokovic. Djokovic kommer returnera bättre än Del Potro, så klart, och vi får se i vilken utsträckning Nadal för börja slå forehand i sina egna servegem. Får han inte göra det är det nog kört.

För Djokovic finns det nog inte så mycket att fundera på. Bara den där avvägningen mellan offensiv och defensiv som han alltid har att fundera över. Det stora frågetecknet kring Djokovic är hur bra han egentligen står sig mot en av de absolut bästa spelarna. Senast han slog en av de bästa var när han slog Murray i sin första turnering 2017. Senast han slog någon av Nadal och Federer var i mitten av 2016. Med andra ord, han har just nu ingen våldsam trygghet i att han är bättre än de bästa, Djokovic. Han har så klart den tryggheten någon slags långt bak i sitt undermedvetna från att ha varit så totalt överlägsen under ett antal år, men det är kanske ingen självklarhet att plocka fram det nu när han varit så usel.

Vem jag håller på?

Jag tror Djokovic, men egentligen vill jag ju att Nadal ska vinna så det blir spänning i den där Grand Slam-ligan. Vi får nog se det när matchen är igång helt enkelt, hur det känns. Det enda man kan säga är att det här är den match som under det här året känts överlägset mest intressant, och jag vet inte om det spelades någon mer intressant match förra året heller. Det var längesen som två av världens bästa möttes på lika villkor i en stor match och det inför matchen var totalt vidöppet. Det här blir roligt, mina vänner. 16:30, ungefär. Direkt efter dagens första match. Som vi nu ska prata om.

14:00 Anderson-Isner 2,00-1,95 Bethard

Om det var väldigt svårt att säga något om den första matchen när det gäller vem som ska vinna och så vidare, här tycker jag inte det är svårt överhuvudtaget. Samma odds på den här matchen som på den första. Måste vara första gången någonsin som det spelats två Wimbledonsemifinaler efter varandra där det enligt oddsen knappt funnits någon favorit. Men här gör det just det tycker jag. Jag tycker Isner är ganska klar favorit i matchen.

  • Isner är väldigt bra mot andra servekanoner. Väldigt, väldigt bra.
  • Andersons vinst mot Federer övervärderas givetvis då det i folks ögon smäller lite högre än Isners vinst mot Raonic, som ingen såg.
  • 8-3 i inbördes möten, ingen slump, även om matcherna är några år tillbaka i tiden. Tittar man på spelstilar passar det här Isner mycket bra.
Nu låter det som att jag på något sätt är bombsäker här. Ingenting kunde vara mer fel. De är otroligt jämna de här två, Anderson är lite bättre dock om man måste välja, men just idag, i den här matchen, tycker jag att Isner är lite favorit.

Serve och returer, det är vad allt handlar om. Precis som i Isners match mot Raonic kommer Anderson få väldigt lite utdelning på att han är så pass mycket bättre i spelet än Isner. Bollen kommer nämligen typ aldrig vara i spel, och när den väl kommer vara det så kommer det handla om att slå först och slå hårt. Det kommer inte bli några malande dueller överhuvudtaget, det som Anderson är så bra på för att vara servekanon.

Isner servar klart bättre än Anderson och mest av allt, Isner är otroligt duktig på att vinkla sina servar. Han servar inte bara hårt, utan placerar dem, kanske bäst av alla. Anderson servar mest hårt. Isner kommer få chansen att komma på Andersons missiler, Anderson kommer ofta inte vara i närheten av Isners missiler. Kan låta enkelt, men jag tror vi har avgörandet där. Isner kommer få full utväxling av sina goda egenskaper, Anderson kommer inte få någon vidare utväxling av sina.

En första Grand Slam-final för Isner, tror jag. En final där han antagligen kommer vara chanslös, men att han skulle nå en sådan, det trodde man ju ärligt talat aldrig. Anderson har chansen på sin andra Grand Slam-final på mindre än ett år. Det vore ju också rätt osannolikt får man säga.

Show more

Bethard

This website www.bethard.com, is run by Bethard Group Limited, a Maltese company belonging to the European Union. The company number is C69565 with the registered address Triq Paceville Avenue no. 6, St Julians STJ 3109, Malta. Bethard Group Limited is operating under the following licenses, issued by MGA (Malta Gaming Authority): MGA/CL1/1147/2015 (issued on 17th May 2016), MGA/CL1/1148/2015 (issued on 17th May 2016), MGA/CL1/1155/2015 (issued on 17th May 2016). Sportsbook, Card Games, endorphina, isoftbet games, Fantasy Sports and Authentic Casino are licensed and regulated by the Government of Curacao under licence number 1668/JAZ.

Gambling can be addictive. Play responsibly. www.gamblingtherapy.org & www.gamblersanonymous.org

© 2018 BETHARD.COM. ALL RIGHTS RESERVED.

Payment Providers

Game providers